Vilken härlig dag vi golfare fick i fredags när MaltaMästerskapen spelade sin årliga tävling. Precis innan start såg det mörkt ut. Regnet öste ner och vi som glömt regnkläder laddade för en blöt runda:-) Men våran ö är fantastisk! Lika fort som regnet kom försvann det. Vi bjöds på vindstilla och en lagom varm sol. Bättre golfväder kunde vi inte önska. En torr golfare är en glad golfare:-)

Härlig stämning på banan.  Det fina med golfsporten är just att alla kan vara med. Oavsett ålder och kondition. I år hade vi deltagare från 14 år och uppåt. Deltagare som bar sin bag på ryggen, drog den med vagn eller satt skönt i en golfbil. Vi hade golfspelare med låga handicap och de med lite högre. Ingen prestige (nja, kanske lite…;-) utan istället en god kämparanda!

Efter 18 hål var det underbart att inta gemensam lunch och ett välförtjänat glas vin. För vissa blev det verkligen en lunch med guldkant…tänker på vinnarna som fick fina priser för sin starka spelinsats.

Jag vill rikta ett särskilt stort TACK till Ulf Wettergren (med medhjälpare) för en fantastisk dag! Vi ses igen nästa år! Kom med då vetja! Ni kommer inte att ångra er. /Susanne

Ni vet den där känslan när ni ser ett fotografi och liksom sugs in i bilden. Som om bilden talar till dig. När tid och rum stannar och du för en kort stund flyr verkligheten och förflyttas till platsen där bilden är tagen. Precis så var det när jag första gången såg Johan Siggessons bilder. En passionerad naturfotograf bosatt på ön sedan 13 år tillbaka. Med sina bilder bjuder Johan in oss i de vilda djurens värld. Stora som små. En värld där djurens villkor gäller. Att det kräver tålamod, kunskap och ett stort engagemang visar Johan bevis på i sitt möte med den maltesiska sötvattenkrabban.

Dröm dig bort för en stund och följ med Johan till sötvattendraget.

---

Ett möte med den maltesiska sötvattenskrabban

Efter 13 år på denna ö mitt i Medelhavet som jag numera kallar mitt hem, släpade jag mig äntligen ut för att fotografera den endemiska och utrotningshotade maltesiska sötvattenskrabban (Qabru på maltesiska). Under alla dessa år på Malta, har jag hört talas om denna skygga varelse, men av olika skäl (lathet kan vara en av dem…) har jag aldrig tagit mig i kragen och gett mig ut för att hitta och fotografera dem. Folk har sagt till mig att de är mestadels nattaktiva och svåra att hitta så officiellt föredrar jag att skylla på detta.

Bättre sent än aldrig… Så äntligen, efter att ha fått detaljerade väganvisningar från en vän till mig, gav jag mig ut för att försöka få några hyfsade bilder på dessa sällsynta, tiofotade kräftdjuren. Min fru gav mig max fyra timmar på fältet denna härliga söndagsmorgon på grund av tidigare beslutade åtaganden. Pressen var påtaglig…. Efter några mindre fadäser lyckades jag till slut hitta platsen och jag satte mig ner på den lilla stigen med min utrustning. Vattendrag med sötvatten året runt är sällsynta här på Malta och när detta krävs för överlevnad kan livet bli tufft på två av Europas torraste öar. Mänsklig aktivitet gör tyvärr inte livet enklare för krabborna.

Utvinning av färskvatten, illegal fångst/dödande och förlust av livsmiljöer på grund av byggnation och föroreningar är alla bidragande faktorer till att denna unika art snart kan vara förlorad för all framtid. Att krabban endast finns på en handfull platser i Malta och Gozo gör denna art särskilt sårbar.

Om jag skall vara ärlig hade jag inte mycket hopp om att få se krabborna denna morgon, och ännu mindre hopp om att lyckas ta några vettiga bilder. Oj, vad fel jag hade…

När jag kommer fram till en plats som denna för allra första gången, försöker jag ta någon minut då jag bara sitter ner för att suga in omgivningen och försöka få lite grepp om miljön och dess utmaningar och möjligheter fotografiskt sett. I det här fallet befann jag mig i en ganska liten, fuktig och mörk plats med överhängande vegetation. Den grunda dammen som bildats var omgiven av våta klippor och krabbornas bohålor som jag var tvungen att vara mycket noga med att inte trampa på. Jag var väl inte jätteimponerad av arbetsförhållandena, men tydligen skulle det ju då vara en bra krabbmiljö, så det var bara att bita i det sura äpplet.

Överraskande, efter bara 2-3 minuter lyckades jag få syn den första krabban. Den gömde sig i sin håla och var ganska svår att fotografera men jag knäppte några bilder. En väl utvecklad magregion och en längd på nästan 1.90 gjorde det lite extra utmanande att försäkra mig om att inte trampa på bohålor och samtidigt vända och vrida mig för att försöka få till en spännande anfallsvinkel på bilderna.

Mitt energiska sökande efter krabbor i intressanta platser för fotografering (läs: inte djupt in i en 50cm lång bohåla), väckte intresse från två förbipasserande polska turister. Jag gjorde mitt bästa för att berätta lite intressanta fakta om krabborna. Under tiden som vi sitter ner på stigen bredvid dammen, passerade en stor krabba nonchalant i det grunda vattnet mellan oss. Krabban är bara någon meter ifrån mig. För att få en intressant vinkel behövde jag komma ner på ögonnivå med krabban och som ni förstår innebär det att jag hamnar I vattnet. Lyckligtvis fanns det inga bohålor som jag av misstag skulle kunna krossa. Jag lyckades knäppa 10-12 bilder innan krabban hade vandrat vidare och försvunnit in i vassen. Jag var dyblöt men lyckligtvis var det en solig och varm dag så jag slapp frysa allt för mycket. Turisterna verkade mycket nöjda med både mitt “guidande” och att ha upplevt något som de flesta av den Maltesiska lokalbefolkningen aldrig har sett. Det är möjligt att det enda de kommer ihåg om några år är en naturfotograf som helt hysteriskt dyker rakt ner i det grunda vattnet med kamera och allt. Men det bjuder jag på i så fall. Jag fick mina bilder och våta kläder tenderar att torka relativt snabbt i den maltesiska solen. Så inget förlorat…

Jag bestämde mig för att stanna en timma till. (Jag ringde frugan och bönade och bad om en timma till…) Under tiden jag sitter och observerar en bohåla i hopp om att dess ägare skulle dyka upp, uppmärksammar jag plötsligt en rörelse cirka 2-3 meter till vänster. När jag vände mig om, såg jag en enorm krabba spatsera över sanden mellan små stenar och klippor. Redan våt, lade jag mig försiktigt ner och tryckte av några bilder. I den eviga strävan att få variation i bilderna bytte jag till ett vidvinkelobjektiv och långsamt närmade jag mig krabban utan att störa den. Efter att ha fått några bra bilder märkte jag att krabbans tålamod började tryta och den visade tydligt att det var dags för mig att lämna den i fred. Jag backade sakta och såg den säkert försvinna in i sin bohåla.

Euforisk med dagens upplevelser, packade jag ihop mina saker, tog med mig en del skräp som lämnats på platsen och gick tillbaka till min bil. Vilken dag! Jag hade fått några bra bilder och haft en otrolig upplevelse på en liten, men ändå väldigt vacker plats på denna klippa mitt i Medelhavet som jag numera kallar mitt hem…