Vandring lördagen den 25 april 2026 kl.10.30
Detta är en är 6,7 km lång, lätt stadsvandring på gator och trottoarer, genom de tre historiska städerna Senglea, Bormla och Birgu.
Vandringen startar vid färjeterminalen, ”Three Cities”, Cospicua kl. 10.30. Vi går sedan över den lilla bron till Senglea och passerar det Amerikanska Universitet på väg ut mot udden på Senglea, med utsikt mot Valletta. Därefter fortsätter vi tillbaka genom Senglea via ”St. Helen’s” Gate” mot Bormla Gardens, där vi intar medhavd matsäck på bänkarna i parken.
Vi går sedan på St Nicholas Road, förbi Fort Verdala, mot stadsporten i Birgu. Härifrån fortsätter vi på huvudgatan i Birgu (eller Vittoriosa) förbi Inkvisitionspalatset mot Fort Angelo, där vi kan lösa biljett och se Fort Angelo inifrån. (Med ”Heritage Malta Passport” är det gratis, annars kostar det vuxna €10, Pensionärer €6)
Vi avslutar vandringen på en av restaurangerna i Grand Harbour, (kanske Restaurang ” Sottovento”)
Alla planerar sin egen resa men vi uppmuntrar till samåkning för de som kör bil eller åker kommunalt.
För de som åker kommunalt finns information på Malta Public Transport om tider om lämpliga bussar och eller t.ex. färja från Valletta, vid Barrakka lift, med avgång kl.1000, och ankomst kl.1015, till färjeterminalen Cospicua (Three Cities).
Med Tallinja-kort åker man gratis på alla färjor mellan Sliema, Valletta och ”The Three Cities”.
Detta gäller även Barrakka Lift som går från Barrakka gardens till färjeläget.
Anmäl er gärna till eric@vonrosen.se inför vandringen så vi vet vilka som kommer och vi kan planera eventuell samåkning och om du åker buss så vi väntar in bussen.
Välkomna!
Ulf – Evalotta +356 – 7998 0087
Eric – Heli +46 – 70326 8036
Klicka på kartan för en länk till Google Maps och vägbeskrivningslänk.
(eller sök i Apple kartor/Google Maps: 35.8842116,14.5211945)
Klicka här för Wikiloc-länk till:Three Cities Lätt stadsvandring ca 6,7 km
Singlea – Bormla – Birgu
Singlea
Senglea även känd under sin titel Città Invicta, är en befäst stad i hamn region av Malta. Det är en av de tre städerna i Grand Harbour område, de andra två är Cospicua och Vittoriosa (Birgu), och har en befolkning på cirka 2 720 personer. Stadens titel Città Invicta (bokstavligen oövervinnerlig stad) gavs eftersom den lyckades motstå Osmanskt invasionen vid Den stora belägringen av Malta år 1565. Namnet Senglea kommer från Stormästare Claude de la Sengle och gav staden en del av sitt namn. Även om Senglea är den 52:a mest befolkade orten på ön, på grund av sin otroligt lilla landyta, är det den näst mest tätbefolkade platsen efter Sliema.
Senglea var en del av en stad som hette Birmula. När Johanniterorden kom till Malta planerade de att bygga tre städer av detta land. Det började från Senglea, sedan Vittoriosa och Cospicua. Resten av marken kallades Cottonera och omgavs av Cottonera-linjerna.
Historia
Under Johanniterordens tid användes Senglea också som jaktområde och kallades L’Isola di San Giuliano.
År 1311 grundades Sankt Julians kyrka eller kapell i Isola. Detta var den första byggnaden som uppfördes på det som senare blev Senglea.
Den 8 maj 1552 lades grundstenen till Fort St. Michael. Arbetet med fortet, som ritades av arkitekten Pedro Pardo, slutfördes 1553. Byggandet av den muromgärdade staden Senglea ägde rum under det följande decenniet. Området, som fram till 1550-talet varit känt som Isola di San Giuliano eller Isola di San Michele, fick stads status av stormästaren Claude De La Sengle och fick sitt namn efter honom.[1]
Senglea spelade en viktig roll i den stora belägringen av Malta 1565 och förblev obesegrad. Staden fick titeln Civitas Invicta (som betyder ”Oerövrad stad”) av stormästare Jean Parisot de Valette. År 1581 blev Senglea en församling tillägnad Vår Frus födelse. Donationen av statyn av Vår Fru, allmänt känd som ”Il-Bambina”, beräknas ha ägt rum 1618. Tusentals invånare i staden dödades i en pestepidemi 1676.[1]
År 1798 deltog Senglea i blockaden mot franska styrkor, som drevs ut från Malta år 1800.[1] Staden undkom med nöd och näppe en ny pest 1813; en staty av Vår Fru restes i stadens centrum som en tacksamhetsgest.[2]
Församlingskyrkan tilldelades titeln basilika av påve Benedictus XV år 1921. Ignazio Panzavecchia, född i Senglean, valdes till Maltas första premiärminister i den första självstyrelsekonstitutionen samma år. På grund av sin kyrkliga status beslutade han att inte tillträda posten. Efter Panzavecchias vägran utsågs Joseph Howard till premiärminister.[1]
Under andra världskriget drabbades Senglea av kraftiga bombningar som ödelade större delen av staden och dödade många av dess invånare. Den 16 januari 1941 orsakade en bombning av Luftwaffe mot HMS Illustrious, som låg vid närliggande Corradino, 21 dödsoffer och förstörde de flesta av stadens byggnader, inklusive basilikan.[3] Kung Georg VI besökte den ödelagda staden den 20 juni 1943.[4]
Den nybyggda basilikan invigdes av ärkebiskop Sir Mikiel Gonzi den 24 augusti 1957. Följande dag återupptog basilikan sina normala funktioner efter nästan 16 år och statyn av Marija Bambina placerades i dess nya ”tempel” mitt i stora festligheter.
Påve Johannes Paulus II besökte Senglea i maj 1990. För att uppmärksamma 50-årsjubileet av Luftwaffes bombning av staden avtäcktes ett monument som hedrar de lokala offren från båda världskrigen bredvid basilikan den 5 september 1991. Det första lokala rådet i Senglea bildades efter ett val den 3 mars 1994. Stadens första borgmästare var Stephen Perici.[1]
Bormla (Cospicua)
Cospicua (Italienska) eller Bormla (Malteser,[ˈbɔrmlɐ]) är en dubbelbefäst hamnstad i hamn region av Malta. Den tjänade som huvud hamn för Feniciska Malta och genom Grekiska, Latin, och Arabiska, kan ha gett namn åt ön och landet. Tillsammans med Birguo och Senglea, det är en av de Tre Städerna beläget inom Grand Harbour öster om huvudstaden Valletta. Med en befolkning på 5 395 i mars 2014 är det den tätaste staden av de tre städerna.[1]
Den uråldriga Feniciska Namnet Maleth betydde ”tillflykt” eller ”hamn”,[2]Kognat med Hebreiska Malat (מָלַט, ”flykt”).[3]Grekiska Melítē(Μελίτη) och Latin Melita troligen härlett från detta ortsnamn,[4]trots att han blev åter ansökt om Malta och därefter inåt fenicisk bosättning vid Mdina efter dess erövring i Andra puniska kriget. Det maltesiska namnet Bormla troligen härstammar från en kombination av Arabiska būr(بور) och det feniciska namnet.[5]Det har också varit folk etymologiserad att härstamma från gammalmaltesiska Birmula, bokstavligen ”hyresvärdens brunn”, frånbiʔr Mawlā(بِئْر مَوْلَى), som påstås ha avsett ”brunnen för Herre”.[6]
Bormla har varit bebott sedan neolitisk tid.[källa behövs] Den feniciska kolonin där kallades Maleth, grundad någon gång efter att havsnivåhöjningen förstört tidigare kustbosättningar under 900-talet f.Kr.[7]
Vid ankomsten av Johanniterorden, den kallades Bormla. Dess befästningar skyddade både staden och dess grannar Birgu och Isla påbörjades 1638 men slutfördes inte förrän ytterligare 70 år. År 1722, stormästare Marc’Antonio Zondadari förklarade Bormla som stad och kallade den Città Cospicua med tanke på dess starka bastioner.[8]
År 1776 började Johanniterorden bygga ett varv, som skulle spela en avgörande roll i stadens utveckling.[8] Under brittiskt styre på Malta använde Royal Navy varvet i stor utsträckning, särskilt under Krimkriget,[9] första världskriget och under åren före andra världskriget. Bormla, liksom resten av området runt Grand Harbour, bombades hårt under detta sista krig då Malta var belägrat av axelmakterna.[källa behövs]
När Malta blev ett självständigt land blev stadens varv ofta en tvistefråga mellan General Workers’ Union, där de flesta av dess anställda tillhörde, och efterföljande regeringar. I början av 2000-talet minskades varvet avsevärt under Nationalistpartiets styre efter att det upptäckts att driftskostnaderna stod för omkring 25 % av Maltas statsskuld.[10] Planer pågår nu för att omvandla ett område av varvet till ett kommersiellt och turistcentrum.[11]
Bormla är också känt som Bältet l-Immakulata eller Den obefläckade staden, vilket syftar på den obefläckade avlelsen eller Jungfru Maria, som är stadens skyddshelgon. Varje år hålls en fest den 8 december.[12]
Kultur
Cospicua firar sin fest som hålls årligen den 8 december till ära för den obefläckade avlelsen.[13] Cospicua är känt för sin långfredagsfirande, som började på 1700-talet och är en populär turistattraktion. En staty av Jesu uppståndelse bärs traditionellt över stadens gator för att symbolisera Jesu triumf över döden. Mindre statyer ställs också ut i staden.[14]
Bormlas invånare startade den berömda och konstnärliga första ’Mejda tal-Appostli’, vilket bokstavligen betyder apostlarnas bord. Den består av en utställning som visar maten som åts under Jesu och de tolv apostlarnas sista måltid. Den består också av olika bibelberättelser, gjorda med färgat ris och salt, på tallrikar (dessa görs separat).[källa behövs]
Bormlas fotbollslag är St. George’s F.C., som tros vara den äldsta på ön. Dokumentation visar att det redan 1885 fanns tre fotbollslag i Cospicua, som slogs samman och bildade den nuvarande klubben 1890.[15] Cospicua är också känt för sitt regattalag, som var ett av de första. Detta lag har vunnit totalt 17 sköldar (titlar), näst flest efter Senglea.[källa behövs]
Den 1:a Cospicua Scoutgruppen bildades 1917.[16] St. George’s Band Club grundades officiellt 1862. Dess första namn var ’La Banda dei Cospicuani’ men när Giorgio Crispo Barbaro, markis av St. Georg, blev bandets första ordförande ändrades namnet till det nuvarande.[källa behövs]
Arkitektur
Kaj byggnader i Cospicua byggda av Sankt Johannes och utvidgade av britterna[17]
Stadens befästningar, nämligen Santa Margherita-linjerna och Cottonera Lines, är till stor del intakta även om de behöver restaureras. Saint Helen’s Gate, även känd som Vilhena-porten, är en port som ingår i Santa Margherita-linjerna och som i sig är en turistattraktion. Dockområdet har också viss georgiansk arkitektur.[källa behövs]
Församlingskyrkan Immaculate Conception, kyrkan St. Theresa samt kapellet St. Paul och St. Margaret är också sevärdheter. Firandet och festligheterna på långfredagen, påskdagen och byfesten den 8 december lockar också turister, liksom statyerna av uppståndelsen och den obefläckade avlelsen.[källa behövs]
Cospicua har också ett etnografiskt, socialhistoriskt, antropologiskt museum och en kulturell plats känd som Bir Mula Heritage. En loge från 1500-talet, byggd av Johanniterorden, helt enkelt känd som The Lodge, används också för utställningar och andra evenemang. Intill lodgen ligger en annan byggnad från 1500-talet som rymmer en communityradiostation, Kottoner 98FM.[källa behövs]
Birgu
Birgu (Malteser:Il-Birgu[ɪlˈbɪrɡʊ],Italienska:Vittoriosa), även känd under sin titel Città Vittoriosa(’Segerrika staden’), är en gammal befäst Stad på södra sidan av Grand Harbour i Hamnregion av Malta. Staden upptar en udde med Fort Saint Angeloi dess huvud och staden Cospicua vid dess bas. Birgu är idealiskt beläget för säker ankringsplats och har en lång historia av maritima, handels- och militära aktiviteter.
Birgu var bebott under medeltiden. Innan Valletta etablerades som huvudstad och huvudstad på Malta, behövde militära makter som ville styra de maltesiska öarna ta Birgu för att kontrollera Grand Harbour. Staden tjänade som bas för Johanniterorden och de facto huvudstad på Malta från 1530 till 1571. Birgu är välkänt för sin avgörande roll under den stora belägringen av Malta 1565.
I början av 1900-talet hade Birgu en befolkning på över 6000. Under åren minskade detta och låg på 2 629 i mars 2014. Den lokala befolkningen talar Cottonera-dialekten, som dock är mest begränsad i Birgu.[1]
Historia
Fenicier, greker, romare, bysantiner, araber, normander, angeviner, aragoner och Johanniterorden bidrog alla till utvecklingen av Birgu.[2]
Birgu var en del av en stad som hette Birmula. När Johanniterorden kom till Malta planerade de att bygga tre städer av detta land. Det började från Senglea, sedan Vittoriosa och Cospicua. Resten av marken kallades Cottonera och omgavs av Cottonera-linjerna.
Under medeltiden var öarnas kommunala organisation under denna period ställd mot Mdinas stadsfullmäktige, eller Universitas, mot den oberoende enheten centrerad kring Castrum Maris. Många invånare i Birgu och de närliggande byarna hävdade att de inte var skyldiga att betala skatt till Mdina stadsfullmäktige, eftersom de låg inom Mdina Castrum Maris jurisdiktion. Till exempel var detta fallet med invånarna iŻejtun, som vägrade betala skatter som var skyldiga till Mdina-rådet 1473,[3]även om de så sent som 1494 förväntades söka skydd i Mdina snarare än i Birgu.[4]
Efter att ha drivits ut från Rhodos av Osmanska riket, fick Johanniterorden Malta som sitt nya hem. År 1526 skickade orden en kommission bestående av åtta riddare till Malta, som representerade var och en av Langues. De beskrev Birgu som en liten försvarslös stad med gamla hus i dåligt skick.[5]När de anlände 1530 beslutade de att göra Birgu till Maltas huvudstad, eftersom den tidigare huvudstaden, Mdina låg inåt landet och inte uppfyllde deras marina behov.[6]
Staden befästes på 1530-talet och förstärktes på 1550-talet som förberedelse för ett anfall från Osmanska riket. Detta inkluderade byggandet av Sankt Angelos slott, en stor befästning separerad från staden av en smal kanal, istället för det gamla Castrum Maris.[7] Slottet var förbundet med staden via en vindbrygga.[8]
Birgu var platsen för stora slag mellan riddarna och Osmanska riket under den stora belägringen av Malta 1565. Efter fyra månaders framgångsrikt försvar av riddarna var staden nära att erövras av den osmanska armén i augusti, men återtogs av riddarna under stormästare Jean Parisot de Valette. Förstärkningar från Sicilien anlände en månad senare, och belägringen övergavs av osmanerna. Efter detta byggdes en ny huvudstad på berget Sceberras, med namnet Valletta. År 1571 flyttade riddarna sitt kloster och säte till den nya huvudstaden och Birgu förlorade en del av sin betydelse. Trots detta fick Birgu efter belägringen titeln Città Vittoriosa, italienska för ”segerrik stad”.[6]
Efter att Malta togs av Napoleon 1798 var franska styrkor förlagda i staden. Kort därefter gjorde malteserna uppror och Grand Harbour-området blockerades av maltesiska rebeller med hjälp av Storbritannien, Portugal och Neapel. Fransmännen kapitulerade slutligen i september 1800, och Malta blev ett brittiskt protektorat. Royal Navys Medelhavsflotta etablerade sin bas i Birgu, och brittiska styrkor förblev stationerade i Birgu fram till 1979.
År 1806 exploderade Birgus krutmagasin och dödade över 200 personer.[9]
Birgu bombades kraftigt under Andra världskriget på grund av dess närhet till Maltas varv. Ett antal historiska byggnader förstördes, inklusive Birgu klocktorn och Auberge d’Allemagne.
Under de senaste åren, tack vare ett avtal mellan den maltesiska regeringen och Suveräna Militärorden av Malta, har denna katolska riddarorden återvänt till ön. Detta avtal, som har en löptid på 99 år, ger Malteserordens riddare exklusiv användning av Fort St. Angelo i Birgu.[10]
Birgu är platsen för flera turistattraktioner. Den historiska Vittoriosa-strandpromenaden innehåller det tidigare palatset för generalen för galejerna och Sankt Johannes Ordens skattkammare. Området renoverades i början av 2000-talet och båda byggnaderna används för andra aktiviteter: den förstnämnda är nu ett kasino, medan den senare hyser Malta Maritime Museum.[11] Ett andra museum, Vittoriosa 1565 Museum, finns också i staden och är tillägnat belägringen och slaget i staden 1565.[12]
Kollegiatkyrkan Sankt Laurentius
St. Lawrence’s Church, en av flera kyrkor i församlingen, var en gång konventkyrkan för Johanniterorden. Den är tillägnad Sankt Laurentius av Rom, och festen är mycket populär bland lokalbefolkningen för dekorationerna på de lokala gatorna. Firandet börjar den 31 juli och pågår till den 10 augusti, helgonets festdag.[13] Andra kyrkor i Birgu inkluderar klostret St. Scholastica och Vår Fru av Bebådelsekyrkan, som drivs av dominikanorden. Denna kyrka är också känd som St. Dominikuskyrkan. Sankt Dominikus festdag hålls varje sista söndag i augusti.[14] Frihetsmonumentet hedrar de brittiska styrkornas avresa från ön 1979.[15] Birgu innehåller också fem riddarnas Auberges, inklusive Auberge d’Angleterre, som under en tid var hem för de engelska Johanniterriddarna på ön, som nu har ett offentligt bibliotek.[11]