Vilken härlig dag vi golfare fick i fredags när MaltaMästerskapen spelade sin årliga tävling. Precis innan start såg det mörkt ut. Regnet öste ner och vi som glömt regnkläder laddade för en blöt runda:-) Men våran ö är fantastisk! Lika fort som regnet kom försvann det. Vi bjöds på vindstilla och en lagom varm sol. Bättre golfväder kunde vi inte önska. En torr golfare är en glad golfare:-)
Härlig stämning på banan. Det fina med golfsporten är just att alla kan vara med. Oavsett ålder och kondition. I år hade vi deltagare från 14 år och uppåt. Deltagare som bar sin bag på ryggen, drog den med vagn eller satt skönt i en golfbil. Vi hade golfspelare med låga handicap och de med lite högre. Ingen prestige (nja, kanske lite…;-) utan istället en god kämparanda!
Efter 18 hål var det underbart att inta gemensam lunch och ett välförtjänat glas vin. För vissa blev det verkligen en lunch med guldkant…tänker på vinnarna som fick fina priser för sin starka spelinsats.
Jag vill rikta ett särskilt stort TACK till Ulf Wettergren (med medhjälpare) för en fantastisk dag! Vi ses igen nästa år! Kom med då vetja! Ni kommer inte att ångra er. /Susanne
Vinnarna på damsidan: Andrea König 1:a Barbro Eriksson 2:a Eva Helzen 3:a
Vinnarna på herrsidan Jonas Svensson 1:a Kenneth Eriksson 2:a Sven Reinholt 3:a
Ni vet den där känslan när ni ser ett fotografi och liksom sugs in i bilden. Som om bilden talar till dig. När tid och rum stannar och du för en kort stund flyr verkligheten och förflyttas till platsen där bilden är tagen. Precis så var det när jag första gången såg Johan Siggessons bilder. En passionerad naturfotograf bosatt på ön sedan 13 år tillbaka. Med sina bilder bjuder Johan in oss i de vilda djurens värld. Stora som små. En värld där djurens villkor gäller. Att det kräver tålamod, kunskap och ett stort engagemang visar Johan bevis på i sitt möte med den maltesiska sötvattenkrabban.
Dröm dig bort för en stund och följ med Johan till sötvattendraget.
Ett möte med den maltesiska sötvattenskrabban
Efter 13 år på denna ö mitt i Medelhavet som jag numera kallar mitt hem, släpade jag mig äntligen ut för att fotografera den endemiska och utrotningshotade maltesiska sötvattenskrabban (Qabru på maltesiska). Under alla dessa år på Malta, har jag hört talas om denna skygga varelse, men av olika skäl (lathet kan vara en av dem…) har jag aldrig tagit mig i kragen och gett mig ut för att hitta och fotografera dem. Folk har sagt till mig att de är mestadels nattaktiva och svåra att hitta så officiellt föredrar jag att skylla på detta.
Bättre sent än aldrig… Så äntligen, efter att ha fått detaljerade väganvisningar från en vän till mig, gav jag mig ut för att försöka få några hyfsade bilder på dessa sällsynta, tiofotade kräftdjuren. Min fru gav mig max fyra timmar på fältet denna härliga söndagsmorgon på grund av tidigare beslutade åtaganden. Pressen var påtaglig…. Efter några mindre fadäser lyckades jag till slut hitta platsen och jag satte mig ner på den lilla stigen med min utrustning. Vattendrag med sötvatten året runt är sällsynta här på Malta och när detta krävs för överlevnad kan livet bli tufft på två av Europas torraste öar. Mänsklig aktivitet gör tyvärr inte livet enklare för krabborna.
Utvinning av färskvatten, illegal fångst/dödande och förlust av livsmiljöer på grund av byggnation och föroreningar är alla bidragande faktorer till att denna unika art snart kan vara förlorad för all framtid. Att krabban endast finns på en handfull platser i Malta och Gozo gör denna art särskilt sårbar.
Om jag skall vara ärlig hade jag inte mycket hopp om att få se krabborna denna morgon, och ännu mindre hopp om att lyckas ta några vettiga bilder. Oj, vad fel jag hade…
När jag kommer fram till en plats som denna för allra första gången, försöker jag ta någon minut då jag bara sitter ner för att suga in omgivningen och försöka få lite grepp om miljön och dess utmaningar och möjligheter fotografiskt sett. I det här fallet befann jag mig i en ganska liten, fuktig och mörk plats med överhängande vegetation. Den grunda dammen som bildats var omgiven av våta klippor och krabbornas bohålor som jag var tvungen att vara mycket noga med att inte trampa på. Jag var väl inte jätteimponerad av arbetsförhållandena, men tydligen skulle det ju då vara en bra krabbmiljö, så det var bara att bita i det sura äpplet.
Överraskande, efter bara 2-3 minuter lyckades jag få syn den första krabban. Den gömde sig i sin håla och var ganska svår att fotografera men jag knäppte några bilder. En väl utvecklad magregion och en längd på nästan 1.90 gjorde det lite extra utmanande att försäkra mig om att inte trampa på bohålor och samtidigt vända och vrida mig för att försöka få till en spännande anfallsvinkel på bilderna.
Mitt energiska sökande efter krabbor i intressanta platser för fotografering (läs: inte djupt in i en 50cm lång bohåla), väckte intresse från två förbipasserande polska turister. Jag gjorde mitt bästa för att berätta lite intressanta fakta om krabborna. Under tiden som vi sitter ner på stigen bredvid dammen, passerade en stor krabba nonchalant i det grunda vattnet mellan oss. Krabban är bara någon meter ifrån mig. För att få en intressant vinkel behövde jag komma ner på ögonnivå med krabban och som ni förstår innebär det att jag hamnar I vattnet. Lyckligtvis fanns det inga bohålor som jag av misstag skulle kunna krossa. Jag lyckades knäppa 10-12 bilder innan krabban hade vandrat vidare och försvunnit in i vassen. Jag var dyblöt men lyckligtvis var det en solig och varm dag så jag slapp frysa allt för mycket. Turisterna verkade mycket nöjda med både mitt “guidande” och att ha upplevt något som de flesta av den Maltesiska lokalbefolkningen aldrig har sett. Det är möjligt att det enda de kommer ihåg om några år är en naturfotograf som helt hysteriskt dyker rakt ner i det grunda vattnet med kamera och allt. Men det bjuder jag på i så fall. Jag fick mina bilder och våta kläder tenderar att torka relativt snabbt i den maltesiska solen. Så inget förlorat…
Jag bestämde mig för att stanna en timma till. (Jag ringde frugan och bönade och bad om en timma till…) Under tiden jag sitter och observerar en bohåla i hopp om att dess ägare skulle dyka upp, uppmärksammar jag plötsligt en rörelse cirka 2-3 meter till vänster. När jag vände mig om, såg jag en enorm krabba spatsera över sanden mellan små stenar och klippor. Redan våt, lade jag mig försiktigt ner och tryckte av några bilder. I den eviga strävan att få variation i bilderna bytte jag till ett vidvinkelobjektiv och långsamt närmade jag mig krabban utan att störa den. Efter att ha fått några bra bilder märkte jag att krabbans tålamod började tryta och den visade tydligt att det var dags för mig att lämna den i fred. Jag backade sakta och såg den säkert försvinna in i sin bohåla.
Euforisk med dagens upplevelser, packade jag ihop mina saker, tog med mig en del skräp som lämnats på platsen och gick tillbaka till min bil. Vilken dag! Jag hade fått några bra bilder och haft en otrolig upplevelse på en liten, men ändå väldigt vacker plats på denna klippa mitt i Medelhavet som jag numera kallar mitt hem…
Emma Bengtsson Åström är 42 år och bor på Malta sedan 2,5 år tillbaka. Med 5 år i London innan hon hamnade på ön är hon vid det här laget en van ”utlandssvenka” 🙂 Till vardags jobbar hon som scenograf/rekvisitör/dekoratör men har för närvarande fullt upp med 3 små barn hemma. Emma försöker dock kombinera jobbet som mor med att på deltid jobba med en bok samt göra diverse inredningsprojekt. Hon har nyligen startat ett eget bolag, ”Perfect Landing Malta” som tar hand om nyinflyttade till Malta. Emma hjälper dem att hitta skolor, boende och…ja ni vet, alla frågor som vi har som ny i ett land. Jag, och säkert fler av er har kanske hört talas om att det finns en person på ön som har dragit igång ett litet speciellt vandringsprojekt? Att gå runt Maltas kustlinje. För att stilla min nyfikenhet träffade jag Emma och frågade henne lite mer kring projektet. Hon hade så mycket att berätta att jag inte blir förvånad om vi snart finner en bok med titeln ”Malta Explorers vandring runt Malta” i bokhyllorna:-)
När jag var liten hade vi tre sorters semester: vandring i fjällen, cykelsemster eller kanotsemester. Man kan lugnt säga att jag var ganska trött på såna semestrar…
Är du en äventyrare?
Nja inte så att jag bersgsklättrar och hoppar bungy jump, men jag älskar att se och prova på nya saker och att resa till olika länder.
Hur kom du på idén? Hur växte den fram?
Jag gillar att gå/vandra samt att upptäcka saker. Det slog mig att det inte är så ofta man bor i ett land där man faktiskt kan gå runt hela gränsen, dessutom med havsutsikt hela tiden. Så vi var några stycken som bara började gå helt enkelt. Tanken är att vi ska gå längs med havet. Vi går alltså inte på vägarna, utan utmed vattnet (där det är möjligt). Ibland ligger det nåt hotell eller en klippavsats “i vägen” så då får vi välja annan väg.
När startade ni äventyret?
Planen var att gå en gång i veckan och sedan december har vi vandrat 5 gånger och avklarat ca ⅓ av kusten. Vi började i Pembroke och gick väster/norrut. I går avslutade vi vid Golden Bay. Vi försöker gå en gång i veckan, men så här års kan ju vädret ställa till det. Hittills har vi dock inte behövt ställa in planerad tur.
Hur går själva vandringen till?
Vi ses på Verdala International School kl 9, sen tar vi taxi eller bil till dagens startpunkt. Vi går så länge vi känner för det och när vi känner oss färdiga tar vi en taxi tillbaka till skolan eller till bilen vid startpunkten. Taxichauffören är jätteglad att han slipper ifrån Sliema ett tag 🙂 Jag och Madeleine Juniwik är kärnan i projektet, det är bara hon och jag som gått hela vägen, sen är vi 6-7 till som alla varit med några gånger var.
Hur hittar du bra vandringsleder?
I detta projektet följer vi ju bara havskanten. Framkomligheten avgör hur nära vattnet vi kan gå. ibland blir det “återvändsgränd” pga av ett stup eller hotell, då får vi gå tillbaka och prova annan väg.
Är det görligt. Finns det naturliga leder som funkar längs havskanten?
Det är absolut görligt, man får pröva sig fram. Svårast strräckan hittills var på den norraste delen av Malta, innan Gozofärjan. Stenarna var vassa som knivar och vi fick gå långsamt, titta ner och fokusera. Hade vi trampat snett där hade det inte varit kul! Mellan Bugibba och Mellieha var det som branta sanddyner som säkert inte är så roliga att klättra i när det regnat. Andra sträckor är lättare att gå, ibland vackra och väl upptrampade stigar, ibland till och med asfalterat.
Lägger du upp en plan?
Nej inte direkt. Vi har räknat ut att det nog kommer ta oss ca 15 gånger att gå runt hela ön. Det är svårt att veta hur terrängen kommer se ut på en sträcka, så vi vet inte i förväg hur långt vi kommer gå. Det gäller ju också att avsluta på ett ställe där taxin kan komma till, och att vi då är vid nån form av landmärke som taxichauffören känner till. Vi startar ca kl 9 och avslutar ungefär kl 13:30 så vi hinner tillbaka till skolan för att hämta barnen som slutar kl. 15. Vi har med oss lunch och fika som vi tar på vägen. Det är otroligt vad gott en medhavd macka smakar när man har en sån utsikt över havet!
Har du vandrat mycket förr?
När jag var liten hade vi tre sorters semester: vandring i fjällen, cykelsemster eller kanotsemester. Man kan lugnt säga att jag var ganska trött på såna semestrar. Nu när vi flyttat till Malta har jag börjat vandra på eget initiativ så kanske sådde det ett litet frö i mig under barndomen i alla fall. Första vandringen jag gjorde här var att vi gick “Victoria Lines” som är en försvarsmur som byggdes av Britterna i slutet av 1800-talet. Den går tvärs över landet från Madilena till Kuncizzioni i väster. Det är en vandring jag verkligen rekommenderar! Googlar man kan man hitta information om murens sträckning. Den är inte komplett så ibland får man leta sig fram. På den sträckan ser man otroligt mycket av Malta. Gamla fort, odlingar, murar, jägarutposter, brevduveuppfödningar, fyrverkerifabriker… En del bönder och jägare är inte helt glada att man dyker upp, men vi ser nog ganska oskyldiga ut.
Det ÄR Emma som står på berget…..
Vad har varit det bästa, so far?
Utsikten, nya upptäckter och variationen! Vi har hittat flera ställen vi gärna går tillbaka till som t ex öde stränder, gamla fort, mysiga byar, strandnära restauranger… Alla trevliga Malteser och andra vandrare vi stöter på på vägen. Mindre roligt är att vi hittar otroligt mycket skräp; badkar, tv-apparater, rostiga fordon, patroner och kvarlämningar från andra världskriget. Vi ser grottor som varit bebodda eller använts som skyddsrum, cementerade plattformar där det stått kanoner placerade. Förra veckan när vi gick tror jag vi såg en val faktiskt! Det var helt otroligt! Vi har också gått förbi ett helt fantastiskt rekvisitaförråd där de verkar dumpa all rekvisita från filminspelningar. Som gammal rekvisitör kliar det i fingarna att gå tillbaka och rädda de 1000-tals saker som bara står och förfaller ute i det fria! Såg bl a två lejon i naturlig storlek som skulle vara fina i min trädgård… :-). När vi gick Victoria lines såg vi en hel del udda saker, som par i bilar som nog hellre varit ensamma på dessa öde platser… På en sträcka där det bara var den smal stig vid ett hus med en hög mur runt där det stod sprejat “RTO” (privat) överallt låg det ett flått djur (hund eller kanske en katt) tvärs över stigen! Det var minst sagt obehagligt. Det fanns ingen väg runt, så det var bara att hålla för näsan och hoppa över! Jag tror att de som bodde där inte gillade att det gick vandrare förbi titt som tätt.
Tänk er dom lejonen i trädgården…..lycka!
Krävs det någon speciell utrustning? Vad rekommenderar du? God fysik? Bra nerver…? Envishet?
Jag har redan slitit ut ett par gympaskor. Kommer nog köpa mej ett par vandringskängor som tål vassa stenar och lera lite bättre. En kikare, kamera och karta är bra att ha med. Man bestämmer ju själv hur snabbt man vill/kan gå, så det är lätt att anpassa till sin egen fysik.
När planerar du att gå i mål?
Vi borde nog vara i mål i mitten av April, precis innan det blir för varmt.
Blir det till att fira då?
Planen är att avsluta med lunch och kanske ett spabesök när vi är tillbaka i “civilisationen” igen!
Som sagt, bra skor är att föredra!
Har du någon gång funderat på “varför gör jag detta? Vad har jag gett mig in på?”
Nej absolut inte! Jo, kanske när det där flådda djuret låg tvärs över stigen, och när man stöter på hundar som ser väldigt arga ut.
Kommer du göra det igen? Annorlunda?
Nej när vi gått klart hela kusten kommer jag inte göra det igen, däremot åka tillbaka till ställen jag vill titta lite närmare på! På grund av otillgänglig terräng missade vi att komma ut till punkten längst västerut. Den var bara tillgänglig från motsatt håll, så dit kommer vi gå tillbaka!
Rekommenderar du andra att göra samma sak?
Absolut! Det finns så mycket att se!
Vad blir nästa äventyr? Drömmar?
Nästa grej blir kanske att göra samma sak med Gozo och Comino? Och att åka tillbaka till favoritplatserna utmed vägen! Den 8 Februari går det en välgörenhetsvandring tvärs över Gozo och Malta. Det är inte jag som arrangerar, men jag tänkte haka på och gå över Gozo åtminstonde.
Det här låter superkul! Hur kan andra göra för att hänga på?
Jag har en grupp på Facebook som heter “Malta Explorers”. Där skriver vi när det är dags för nästa etapp. Vi går inte på nån speciell dag, utan bestämmer datum allt eftersom. På Malta Explorers är alla medlemmar välkomna att lägga upp events som syftar till att upptäcka Malta.
Jag önskar dig ett stort lycka till med det fortsatta äventyret! Ser fram emot att höra mer när ni gått i mål!
